Drugs del 11

Efter en välbehövd pizza och ytterligare ett par öl för Robin och Alvin, studsar de alla tre in i bilen och kör iväg för att handla lite smuggelöl. Eftersom Lucas inte ännu har druckit någon alkohol kör han. I bilen babblar Robin, i sitt nu någorlunda berusade tillstånd på om sina senaste bravader inom datorspelandet. De andra, som en gång varit insatta, hänger faktiskt med ganska bra fast det var ett bra tag sedan de lade av. Ölhandeln går utan problem och de återvänder till lägenheten med tillräckligt med dricka för att fylla Robins kylskåp.
Senare, på kvällen, skall de gå på fest. Dels för att Alvin och Lucas ska dra tankarna åt andra håll än sina problem, och dels för att träffa fler av sina gamla spelkompisar. Dagen går lagom långsamt och i takt med att de dricker ett par öl blir det smått lulliga inför festen som äger rum senare på kvällen, i en lägenhet i grannhuset.

De tre anländer först till lägenheten, där ett par som de spelade med, Carl och Frida, bor. De hälsar glatt på varandra, och drar sig sedan ut på lägenhetens balkong, där de sedan står och snackar gamla spelminnen och röker en stund innan festfolket börjar rulla in. Det tar inte lång tid innan även Lucas blir berusad och sitter och diskuterar politik och försöker få fram sitt sätt att se på saker, för en helt främmande människa. Efter ett toalettbesök stiger Alvin ut ur badrummet och hör dörrklockan ringa. En dam i medelåldern står och stirrar honom surt i ögonen och säger;
-”Kan ni sänka musiken lite? Mina barnbarn försöker sova.”
-”Ja, visst kan vi göra det,” säger Alvin och ber om ursäkt. ”Jag sänker genast.”
-”Tack så mycket.” säger damen, och lyckas tvinga fram ett artigt leende.
Alvin går in och sänker musiken, men det dröjer inte mer än ett par minuter förrän det ringer på dörren igen och damen står där igen med ett något surare ansiktsuttryck än innan.
-”Klockan är faktiskt nästan midnatt, och i det här hyreshuset skall det vara tyst efter klockan tio.”
-”Åh,” säger Alvin. ”Ni får ursäkta, jag är inte härifrån, och han som bor här verkar vara upptagen för tillfället. Men jag ska skruva ner volymen mer.”
Alvin smäller nästan igen dörren i ansiktet på damen, som nu börjar likna mer en kärring i hans ögon, går in i tv-rummet och sänker musiken så pass att den är lagom för både konversation och slumpmässigt stirrande ut i tomma luften. Han letar upp Robin och Lucas och frågar vart Carl har tagit vägen någonstans, men får inget vettigt svar. Han ser heller inte till Frida någonstans, så han går till sovrumsdörren och knackar. Efter lite knackande får han ingen respons, men öppnar dörren ändå, och önskar direkt att han aldrig hade tagit det beslutet. I sovrummet har nämligen paret sex, vilket inte är en vacker syn i Alvins ögon. Han stänger dörren igen och letar upp en slips i smutstvätten som står i hallen.

Han hinner knappt hänga slipsen runt dörrhandtaget innan det ringer på dörren igen. Irriterad öppnar han dörren och utbrister, nästan skriker:
-”Nu kan ni väl för i helvete inte ha någonting att klaga...”
Framför honom står inte den sura damen, utan istället en tjej i hans egen ålder. Tjejen har långt, blont, lockigt hår, riktigt lysande gröna ögon och medans Alvin granskar henne från topp till tå märker han att hon har en mycket attraherande figur.
-”Hej,” säger tjejen.
-”Tjena,” säger han dumt och sträcker fram handen. ”Alvin.”
-”Amanda. Jag är Calles syster.”
Stackars Alvin, i sitt berusade tillstånd, vet inte vad han skall säga, så han bestämmer sig för något så intelligent som:
-”Okej.”
-”Kan jag komma in eller?”
-”Haha, ja, naturligtvis.” säger han och slår sig för pannan, stiger ur vägen och låter flickan passera innan han stänger dörren efter henne. ”Calle är för tillfället... upptagen. Men jag antar att du känner dig mer hemma här än vad jag gör.”
-”Jo. Jag hör ju att du inte är härifrån.”
Lucas kommer gående med smått vandrande blick, onekligen på väg mot kylskåpet i köket för att hämta dricka. När han ser Amanda bugar han sig djupt och skakar hand, för att sedan försvinna ut i köket utan ett ord.
-”Trevlig snubbe, det där.” säger hon.
-”Jo, inget fel på honom, inte.” svarar Alvin. ”Vill du ha någonting att dricka?”
-”Nej, tack. Inte än på en timma eller så. Jag mår inte så bra.”
-”Okej. Jag ska ta en öl i alla fall.”
-”Gör du det.” säger hon och försvinner in i tv-rummet.
Alvin går ut i köket och hittar Lucas med hela överkroppen inne i kylskåpet.
-”Vad fan håller du på med?”
DUNK! Lucas slår huvudet i en hylla.
-”Jag letar efter mina öl!” säger han och masserar sitt huvud.
-”Det spelar väl ingen roll vems öl det är, ta bara, så löser vi det imorgon.”

De sätter sig vid köksbordet med varsin öl, och Alvin berättar om upptäckten han gjort i Carl och Fridas sovrum. Efter en liten stunds skrattande lägger Lucas sedan en kommentar om Amandas utseende. Alvin håller helt och hållet med om att hon är ovanligt attraktiv. Där sitter de sedan och diskuterar om det vore fel att stöta på henne när det är Calles syster.
-”Det kan väl inte vara fel, heller.” säger Lucas. ”Eller ja, inte för dig i alla fall. Du känner ju inte Calle lika bra som jag.”
-”Sant. Men han lär väl inte vilja känna mig speciellt bra om jag stöter på hans syrra heller.”
-”Näe, kanske inte. Men å andra sidan kan det ju gå åt andra hållet också. Ni kanske blir bästa polers.”
-”Ja, det har du rätt i.”
Efter ett tag märker de att de inte är ensamma i köket, utan att även Robin sitter på diskbänken med en öl i handen och lyssnar.
-”Du, Robin.” säger Lucas. ”Är Calles syrra singel?”
-”Det är jag rätt säker på att hon är.”
-”Härligt. Tror du Calle bryr sig om Alvin stöter lite på henne?”
-”Det vet man aldrig. Men han verkar ju gilla dig, Alvin. Jag hade inte bangat i alla fall.”
De sitter ett tag och diskuterar, men de märker inte att festfolket nu börjar röra sig ut genom dörren och försvinna från festen. Efter ett tag ringer det på dörren. Lucas är snabbast dit och möts av kärringen i grannlägenheten.
-”Nu får det fanimej vara nog. Det springer folk i trappen hela tiden, klockan är långt över midnatt.” fräser hon.
-”Ta det lugnt.” säger Lucas. ”Kom in och ta en öl.”
Tanten stirrar på honom med en blick som tydligt säger att om han inte kniper käft kommer polisen att knipa käften på honom.
-”Okej, okej.” säger han. ”De flesta har gått nu. Jag ska se till att de andra är tysta när de går, och att damen kan få lite lugn och ro.”
Han smäller igen dörren mitt framför näsan på henne och går tillbaka till köket, där han hittar Robin och Alvin gapskrattandes åt honom.
-”Hur fan vågade du bjuda in henne?” säger Robin.
-”Hon såg ut att behöva en sup.”
De skrattar en stund, och till sist somnar Robin vid köksbordet.

-”Det kanske är bäst jag ser om Calle och Frida fortfarande lever.” säger Alvin och går ut i hallen. När han är framme vid slutet av korridoren och ska knacka på sovrumsdörren ser han i ögonvrån hur några, tyst, kämpar i soffan. I soffan ligger Amanda, med ett skräckslaget uttryck, och med ena handen över hennes mun, och den andra trevande under hennes linne, ligger en kille ovanpå henne och försöker få henne att ligga stilla och tyst. Amanda kämpar förgäves mot den okända killens styrka, och killen, som är fast besluten att få sin vilja fram viskar svordomar åt henne. Alvin går fram till soffan och tar tag i tröjan på killen. Han sliter bort honom med all kraft han besitter och slänger ner honom på golvet. Ett välriktat knytnävsslag bryter den vettskrämda killens näsben och han grymtar till av smärta. All killens upphetsning och dominanta attityd försvinner och han sparkar bort Alvin, för att sedan springa därifrån.