Harry potter and the deathly hallows.

När längtan efter den sista Harry Potter boken var alldeles för stor letade jag runt på internet lite och hittade en Fan-Fiction Deathly hallows, alltså en bok skriven av ett fan. Jag blev helt överraskad av hur jävla bra den här boken är, så jag tänkte jag skulle dela med mig, medans jag pausar för inspiration för min egen novell.

Nu är den jävligt konstigt skriven (med kolumner och grejer), så jag håller på att rätta till den.
Jag har ingen aning om vem som skrivit den, det står ingenting om det, men jag tycker den är riktigt mycket bättre än Rowlings egen, faktiskt.

Drugs del 11

Efter en välbehövd pizza och ytterligare ett par öl för Robin och Alvin, studsar de alla tre in i bilen och kör iväg för att handla lite smuggelöl. Eftersom Lucas inte ännu har druckit någon alkohol kör han. I bilen babblar Robin, i sitt nu någorlunda berusade tillstånd på om sina senaste bravader inom datorspelandet. De andra, som en gång varit insatta, hänger faktiskt med ganska bra fast det var ett bra tag sedan de lade av. Ölhandeln går utan problem och de återvänder till lägenheten med tillräckligt med dricka för att fylla Robins kylskåp.
Senare, på kvällen, skall de gå på fest. Dels för att Alvin och Lucas ska dra tankarna åt andra håll än sina problem, och dels för att träffa fler av sina gamla spelkompisar. Dagen går lagom långsamt och i takt med att de dricker ett par öl blir det smått lulliga inför festen som äger rum senare på kvällen, i en lägenhet i grannhuset.

De tre anländer först till lägenheten, där ett par som de spelade med, Carl och Frida, bor. De hälsar glatt på varandra, och drar sig sedan ut på lägenhetens balkong, där de sedan står och snackar gamla spelminnen och röker en stund innan festfolket börjar rulla in. Det tar inte lång tid innan även Lucas blir berusad och sitter och diskuterar politik och försöker få fram sitt sätt att se på saker, för en helt främmande människa. Efter ett toalettbesök stiger Alvin ut ur badrummet och hör dörrklockan ringa. En dam i medelåldern står och stirrar honom surt i ögonen och säger;
-”Kan ni sänka musiken lite? Mina barnbarn försöker sova.”
-”Ja, visst kan vi göra det,” säger Alvin och ber om ursäkt. ”Jag sänker genast.”
-”Tack så mycket.” säger damen, och lyckas tvinga fram ett artigt leende.
Alvin går in och sänker musiken, men det dröjer inte mer än ett par minuter förrän det ringer på dörren igen och damen står där igen med ett något surare ansiktsuttryck än innan.
-”Klockan är faktiskt nästan midnatt, och i det här hyreshuset skall det vara tyst efter klockan tio.”
-”Åh,” säger Alvin. ”Ni får ursäkta, jag är inte härifrån, och han som bor här verkar vara upptagen för tillfället. Men jag ska skruva ner volymen mer.”
Alvin smäller nästan igen dörren i ansiktet på damen, som nu börjar likna mer en kärring i hans ögon, går in i tv-rummet och sänker musiken så pass att den är lagom för både konversation och slumpmässigt stirrande ut i tomma luften. Han letar upp Robin och Lucas och frågar vart Carl har tagit vägen någonstans, men får inget vettigt svar. Han ser heller inte till Frida någonstans, så han går till sovrumsdörren och knackar. Efter lite knackande får han ingen respons, men öppnar dörren ändå, och önskar direkt att han aldrig hade tagit det beslutet. I sovrummet har nämligen paret sex, vilket inte är en vacker syn i Alvins ögon. Han stänger dörren igen och letar upp en slips i smutstvätten som står i hallen.

Han hinner knappt hänga slipsen runt dörrhandtaget innan det ringer på dörren igen. Irriterad öppnar han dörren och utbrister, nästan skriker:
-”Nu kan ni väl för i helvete inte ha någonting att klaga...”
Framför honom står inte den sura damen, utan istället en tjej i hans egen ålder. Tjejen har långt, blont, lockigt hår, riktigt lysande gröna ögon och medans Alvin granskar henne från topp till tå märker han att hon har en mycket attraherande figur.
-”Hej,” säger tjejen.
-”Tjena,” säger han dumt och sträcker fram handen. ”Alvin.”
-”Amanda. Jag är Calles syster.”
Stackars Alvin, i sitt berusade tillstånd, vet inte vad han skall säga, så han bestämmer sig för något så intelligent som:
-”Okej.”
-”Kan jag komma in eller?”
-”Haha, ja, naturligtvis.” säger han och slår sig för pannan, stiger ur vägen och låter flickan passera innan han stänger dörren efter henne. ”Calle är för tillfället... upptagen. Men jag antar att du känner dig mer hemma här än vad jag gör.”
-”Jo. Jag hör ju att du inte är härifrån.”
Lucas kommer gående med smått vandrande blick, onekligen på väg mot kylskåpet i köket för att hämta dricka. När han ser Amanda bugar han sig djupt och skakar hand, för att sedan försvinna ut i köket utan ett ord.
-”Trevlig snubbe, det där.” säger hon.
-”Jo, inget fel på honom, inte.” svarar Alvin. ”Vill du ha någonting att dricka?”
-”Nej, tack. Inte än på en timma eller så. Jag mår inte så bra.”
-”Okej. Jag ska ta en öl i alla fall.”
-”Gör du det.” säger hon och försvinner in i tv-rummet.
Alvin går ut i köket och hittar Lucas med hela överkroppen inne i kylskåpet.
-”Vad fan håller du på med?”
DUNK! Lucas slår huvudet i en hylla.
-”Jag letar efter mina öl!” säger han och masserar sitt huvud.
-”Det spelar väl ingen roll vems öl det är, ta bara, så löser vi det imorgon.”

De sätter sig vid köksbordet med varsin öl, och Alvin berättar om upptäckten han gjort i Carl och Fridas sovrum. Efter en liten stunds skrattande lägger Lucas sedan en kommentar om Amandas utseende. Alvin håller helt och hållet med om att hon är ovanligt attraktiv. Där sitter de sedan och diskuterar om det vore fel att stöta på henne när det är Calles syster.
-”Det kan väl inte vara fel, heller.” säger Lucas. ”Eller ja, inte för dig i alla fall. Du känner ju inte Calle lika bra som jag.”
-”Sant. Men han lär väl inte vilja känna mig speciellt bra om jag stöter på hans syrra heller.”
-”Näe, kanske inte. Men å andra sidan kan det ju gå åt andra hållet också. Ni kanske blir bästa polers.”
-”Ja, det har du rätt i.”
Efter ett tag märker de att de inte är ensamma i köket, utan att även Robin sitter på diskbänken med en öl i handen och lyssnar.
-”Du, Robin.” säger Lucas. ”Är Calles syrra singel?”
-”Det är jag rätt säker på att hon är.”
-”Härligt. Tror du Calle bryr sig om Alvin stöter lite på henne?”
-”Det vet man aldrig. Men han verkar ju gilla dig, Alvin. Jag hade inte bangat i alla fall.”
De sitter ett tag och diskuterar, men de märker inte att festfolket nu börjar röra sig ut genom dörren och försvinna från festen. Efter ett tag ringer det på dörren. Lucas är snabbast dit och möts av kärringen i grannlägenheten.
-”Nu får det fanimej vara nog. Det springer folk i trappen hela tiden, klockan är långt över midnatt.” fräser hon.
-”Ta det lugnt.” säger Lucas. ”Kom in och ta en öl.”
Tanten stirrar på honom med en blick som tydligt säger att om han inte kniper käft kommer polisen att knipa käften på honom.
-”Okej, okej.” säger han. ”De flesta har gått nu. Jag ska se till att de andra är tysta när de går, och att damen kan få lite lugn och ro.”
Han smäller igen dörren mitt framför näsan på henne och går tillbaka till köket, där han hittar Robin och Alvin gapskrattandes åt honom.
-”Hur fan vågade du bjuda in henne?” säger Robin.
-”Hon såg ut att behöva en sup.”
De skrattar en stund, och till sist somnar Robin vid köksbordet.

-”Det kanske är bäst jag ser om Calle och Frida fortfarande lever.” säger Alvin och går ut i hallen. När han är framme vid slutet av korridoren och ska knacka på sovrumsdörren ser han i ögonvrån hur några, tyst, kämpar i soffan. I soffan ligger Amanda, med ett skräckslaget uttryck, och med ena handen över hennes mun, och den andra trevande under hennes linne, ligger en kille ovanpå henne och försöker få henne att ligga stilla och tyst. Amanda kämpar förgäves mot den okända killens styrka, och killen, som är fast besluten att få sin vilja fram viskar svordomar åt henne. Alvin går fram till soffan och tar tag i tröjan på killen. Han sliter bort honom med all kraft han besitter och slänger ner honom på golvet. Ett välriktat knytnävsslag bryter den vettskrämda killens näsben och han grymtar till av smärta. All killens upphetsning och dominanta attityd försvinner och han sparkar bort Alvin, för att sedan springa därifrån.

Drugs del 10

Efter en lång bilresa och mycket tystnad avbrutet av enstaka kisspauser och telefonsamtal anländer de äntligen i den lilla stad där flera av de gamla vännerna från datorspelskarriären bor. Alvin hade, ett par timmar innan de anlände, ringt till en av kompisarna och frågat om de fick stanna ett tag (dagar eller veckor onämnda), och fått ett 'ja'.
Lucas parkerar bilen och de båda stiger ut. Klockan är runt nio på morgonen och de båda är helt utslitna från nattens påhitt. De går in i trapphuset tillhörande sin polare och letar efter namnskylten. På tredje våningen är en dörr med ett stort, inplastat papper på, med texten; "Inget reklamet takk. Kthxbai." Det låter som någonting just han skulle skriva, och Alvin trycker ett finger mot ringklockan. Den fungerar inte. Lucas knackar lite lätt på dörren ett par gånger och efter ett par sekunder öppnas dörren.
- "Tjena, fan." säger Robin och skakar hand med de båda innan han släpper in dem i lägenheten.
- "Tja, det är jag som är Lucas, och det här är Alvin."
- "Okej. Kul att ni kom, även om det är under tråkiga circumstances."
När de hade spelat ihop hade Robin alltid blandat svenska och engelska i sina meningar.
- "Köket ser ut som en nuclear testing facility, och mitt sovrum är värre, men tv-rummet är okej för att vara mig."
Mycket riktigt. En lukt av brända köttbullar blandad med gammal kebabkartong fyllde Alvin och Lucas näsborrar när de gick in i hallen, och till höger om dem kan de se ett kök proppfullt med disk och tomma läskflaskor. Bakom, under och bredvid dessa läskflaskor kunde man knappt urskilja det som en gång varit ett köksbord med två stolar.
Rakt fram är toaletten, till höger längre neråt är Robins sovrum, och till vänster ligger tv-rummet. En soffa, ett bord och en tv som inte såg ut att ha använts på länge, samt ett par drinkar på tv-bordet med ett otal döda bananflugor i. Odören är obeskrivlig.
- "Det gör ingenting om ni städar." säger Robin och ler. Alvin skrattar och säger:
- "Det är inte omöjligt att vi gör det, men inte nu."
- "Jag kommer snart, ska hämta sovsäckarna." säger Lucas och går.
Efter en liten stunds tystnad säger Robin till slut:
- "Så...Exakt varför är ni tvungna att ligga lågt?"
- "Lång historia, vi tar den när vi sovit ett par år."
Lucas kommer tillbaka med sovsäckarna och slänger den ena till Alvin och packar upp sin egen på soffan och kastar en kudde till Alvin som bäddar för sig på golvet. Det tar inte lång tid innan de somnar.

Inte mer än ett par timmar har gått när de väcks av ett brandlarm. Lucas öppnar dörren till Robins sovrum.
- "Robin, vakna, det brinner... nånstans." gäspar han.
- "Det är inte i den här lägenheten iallafall." säger Alvin.
- "Gå och lägg er." stönar Robin trött. "Det är grannen."
Alvin går ut i trapphuset och ringer på dörrklockan till lägenheten mitt emot. En mycket kort utländsk kvinna öppnar dörren och ut kommer en lukt av bränd mat. Kvinnan pratar ett språk de inte förstår.
- "What's going on?" säger Alvin. "You need help?"
Kvinnan svarar på sitt eget språk, viftar med armarna, går in i lägenheten och försvinner runt ett hörn. Alvin tittar på Lucas och rynkar pannan. Kvinnan kommer runt hörnet igen och visar att hon vill att Alvin ska följa efter henne. I kvinnans kök står en stol under en brandvarnare som piper för fullt. Alvin klättrar upp på stolen, plockar ned brandvarnaren och plockar ut batteriet.
- "Thank you, please." säger kvinnan.
- "No problem."
Alvin och Lucas går tillbaka till Robins lägenhet. I soffan i vardagsrummet sitter nu Robin med en öl i handen.
-”Det finns bira i kylen, go ahead.” säger Robin. ”Vi får åka och handla mer senare, dock.”
Alvin går och hämtar en öl ut kylen medan Lucas sätter sig i soffan.
-”Ni hade alltså hamnat i en massa skit?”
-”Jaa...”
-”Lika bra att ta det då, så jag vet exakt hur farligt det är för mig att ha er här.”
Lucas berättar hela historien fram till där de nu är, och med lite hjälp av Alvin får han fram en någorlunda exakt bild av vad som har hänt. Robin lyssnar under tystnad, och ser smått chockad under vissa delar av berättelsen.
Timmarna rent ut sagt flyger förbi, och när de berättat färdigt sitter Robin med ett besvärat uttryck och ser på de båda.
-”Ni har alltså inte snuten efter er nu?” frågar han.
-”Inte vad vi vet. Slå på nyheterna.” föreslår Alvin.
En hyfsad hög av ölburkar har nu växt fram på tv-bordet.
-”Tv’n fungerar inte, så vi får titta på Internet.”
Efter ett par sekunders letande på datorn, som för övrigt verkar vara det enda i lägenheten som faktiskt fungerar som den ska, hittar de en liten artikel.

’En bensinmack ett tiotal mil norr om Stockholm har idag, vid ca. 03.00-tiden, rånats. Tre okända gärningsmän skall ha stulit bensin och två kassar fyllda med varor. Ingen person skadades, men expediten hotades till döden och viss demolering av macken skall ha skett.
Gärningsmännen kan inte identifieras, men man vet att de försvann i en mörkfärgad bil utan registreringsskyltar av märket Volvo.
-”Gärningsmännen var utan tvekan organiserade. De visste vad de höll på med.” säger polis Anna-Britt Jönsson, på plats.’

Robin skrattar.
-”Det är inte roligt,” säger Lucas.
-”Jo, det är det.” skrattar Robin. ”Vet ni hur jävla smarta ni egentligen är?”
-”Det var ju inte direkt så att vi gjorde det för skojs skull.”
-”Nej, i och för sig, men de har ju lika stor chans att hitta er som de har att hitta en sur spya i Östersjön.”
-”Du är alltså inte orolig över att ha oss här ett tag?”
-”Ni är jagade av en knarkkung, har inga pengar och måste ligga lågt ett tag. Jag är inte ett dugg oroad.”
-”Bra,” säger de i kör.
-”Är ni hungriga?”
De nickar båda två, och Robin plockar upp sin mobiltelefon.
-"Pizza? It's on me."
-"Kör i vind." säger Alvin.
Robin ringer en pizzeria och beställer hemkörning.

Drugs - del 9

Efter en länge bortgången datorspelskarriär har Lucas och Alvin fortfarande kvar vänner över hela landet. Därför ska de nu norrut, för att besöka just några av dessa vänner och ligga lågt ett tag. De stannar dock i området där de bor för att hämta kläder, mobiltelefoner och för att dumpa den stulna bilen.
- ”Lämnade du en lapp till dina päron?” frågar Lucas när de satt sig i hans bil.
- ”Ja, jag skrev att de inte borde oroa sig och att jag ringer imorgon.”
- ”Hade du några pengar?”
- ”Nej, inga kontanter, och mitt kort är nästan helt tomt.”
- ”Fan också. Det är samma sak med mig. Tror inte jag har inte fått min lön än heller.”

Allteftersom de kommer längre norrut förändras landskapet sakta till fler skogsområden och färre städer. Klockan är långt efter midnatt när de ett par mil norr om huvudstaden svänger in till en bensinmack och parkerar en liten bit ifrån.
- ”Är du okej?” säger Lucas.
- ”Ja, det är lugnt.”
- ”Ta det bara piano, och gör som vi sagt så går det bra. Du vet att vi måste.”
- ”Ja, jag vet.” suckar Alvin.
Han tar på sig sin tröjluva och stiger ur bilen.

Lucas tar på sig sin egen luva och går ut för att plocka bort registreringsskyltarna på bilen. Han öppnar bakdörren och puffar till Alvins jacka så att det ser ut som att någon sitter i baksätet. Han kör sedan fram bilen till bensinpumparna och går ut för att tanka, försiktig med att visa ansiktet för vare sig butiksbiträdet eller övervakningskameror. Ett par sekunder efter att han tankat bilen full och satt sig i förarsätet ser han Alvin komma gående lugnt med en kasse i var hand.

Alvin går ner i vägkanten och plockar upp ett par tunga stenar på måfå, som han lägger i framfickan på sin tröja. Han beger sig sedan lugnt mot mackens butik. Han har tur. Butiksbiträdet är en ung, spinkig, tonårskille som ser väldigt trött ut. När Alvin stiger in i butiken ser han en övervakningskamera något bakom disken, och butiken är upplyst av bara ett par lysrör placerade i mitten av butiken och ovanför kassan. Han väger varsamt en tung sten i högerhanden, som han, samma sekund som han stiger innanför dörrarna slungar mot övervakningskameran. Den går i tusen delar och butiksbiträdet ser förvånad och rädd ut. I farten på väg fram mot kassan kastar Alvin en tung sten mot vardera lysrör och träffar även dessa med stor precision. Han kommer fram till kassan och tar tag i butiksbiträdets skjorta. På skjortan ser han en svart namnbricka med vita bokstäver. ”BATMAN”. Han drar Batman över disken och slänger ner honom på golvet.
- ”Ligg still, annars har jag en sten till dig också.” säger han i en fejkad röst.
Butiksbiträdet ligger lydigt still på golvet med näsan neråt medan Alvin lugnt går och hämtar ett par kassar. Han fyller kassarna med diverse proviant så som energidrycker, chips, jordnötter och vad mer man kan tänkas behöva när man kör bil. Han tar en rulle fiskelina och binder butiksbiträdets händer samman bakom ryggen på honom. Sedan tar han en ände av linan och knyter den runt avtryckaren på den nu tomma pistolen de fått med sig från ’Göken’s lya. Pistolen torkar han av från fingeravtryck och lägger den med pipan en centimeter från butiksbiträdets ansikte.
- ”Ligg kvar tills någon hittar dig. Om du rör dig lite för mycket avlossas pistolen och ditt ansikte är för evigt ett minne.”
Alvin går ut mot bilen.


- ”Allt gick bra?” frågar Lucas när han lugnt kör runt byggnaden.
- ”Ja, det gick bra, men man känner ju sig duktigt ondskefull.”
Lucas går ut och sätter tillbaka registreringsskyltarna och kommer tillbaka.
- ”Javisst, men vi var ju tvungna.”
- ”Jo…”
- ”Det ligger ett kvitto någonstans i baksätet från när vi hade filmkväll för ett tag sen. Ta kvittot, kolla vilka saker vi köpte och lägg samma saker i en av kassarna.”
- ”Jaha… och de andra sakerna då?”
- ”Vi äter och dricker så mycket vi orkar nu, sen slänger vi resten.”
- ”Varför?”
- ”Därför att om polisen får tag i oss så kan de inte säkert veta att vi är samma personer som var på macken om vi inte har kvar allt vi tog. Om vi dessutom har ett kvitto på grejerna i bilen kan vi säga att de legat där länge.” förklarar Lucas som om det vore uppenbart.
- ”Du är inte så ful som du ser ut, du.” säger Alvin imponerat.
- ”Sen såg din jacka ut att vara en tredje person, och här är vi bara två.” säger han, stolt över sin egen genialitet.