Drugs - del 9

Efter en länge bortgången datorspelskarriär har Lucas och Alvin fortfarande kvar vänner över hela landet. Därför ska de nu norrut, för att besöka just några av dessa vänner och ligga lågt ett tag. De stannar dock i området där de bor för att hämta kläder, mobiltelefoner och för att dumpa den stulna bilen.
- ”Lämnade du en lapp till dina päron?” frågar Lucas när de satt sig i hans bil.
- ”Ja, jag skrev att de inte borde oroa sig och att jag ringer imorgon.”
- ”Hade du några pengar?”
- ”Nej, inga kontanter, och mitt kort är nästan helt tomt.”
- ”Fan också. Det är samma sak med mig. Tror inte jag har inte fått min lön än heller.”

Allteftersom de kommer längre norrut förändras landskapet sakta till fler skogsområden och färre städer. Klockan är långt efter midnatt när de ett par mil norr om huvudstaden svänger in till en bensinmack och parkerar en liten bit ifrån.
- ”Är du okej?” säger Lucas.
- ”Ja, det är lugnt.”
- ”Ta det bara piano, och gör som vi sagt så går det bra. Du vet att vi måste.”
- ”Ja, jag vet.” suckar Alvin.
Han tar på sig sin tröjluva och stiger ur bilen.

Lucas tar på sig sin egen luva och går ut för att plocka bort registreringsskyltarna på bilen. Han öppnar bakdörren och puffar till Alvins jacka så att det ser ut som att någon sitter i baksätet. Han kör sedan fram bilen till bensinpumparna och går ut för att tanka, försiktig med att visa ansiktet för vare sig butiksbiträdet eller övervakningskameror. Ett par sekunder efter att han tankat bilen full och satt sig i förarsätet ser han Alvin komma gående lugnt med en kasse i var hand.

Alvin går ner i vägkanten och plockar upp ett par tunga stenar på måfå, som han lägger i framfickan på sin tröja. Han beger sig sedan lugnt mot mackens butik. Han har tur. Butiksbiträdet är en ung, spinkig, tonårskille som ser väldigt trött ut. När Alvin stiger in i butiken ser han en övervakningskamera något bakom disken, och butiken är upplyst av bara ett par lysrör placerade i mitten av butiken och ovanför kassan. Han väger varsamt en tung sten i högerhanden, som han, samma sekund som han stiger innanför dörrarna slungar mot övervakningskameran. Den går i tusen delar och butiksbiträdet ser förvånad och rädd ut. I farten på väg fram mot kassan kastar Alvin en tung sten mot vardera lysrör och träffar även dessa med stor precision. Han kommer fram till kassan och tar tag i butiksbiträdets skjorta. På skjortan ser han en svart namnbricka med vita bokstäver. ”BATMAN”. Han drar Batman över disken och slänger ner honom på golvet.
- ”Ligg still, annars har jag en sten till dig också.” säger han i en fejkad röst.
Butiksbiträdet ligger lydigt still på golvet med näsan neråt medan Alvin lugnt går och hämtar ett par kassar. Han fyller kassarna med diverse proviant så som energidrycker, chips, jordnötter och vad mer man kan tänkas behöva när man kör bil. Han tar en rulle fiskelina och binder butiksbiträdets händer samman bakom ryggen på honom. Sedan tar han en ände av linan och knyter den runt avtryckaren på den nu tomma pistolen de fått med sig från ’Göken’s lya. Pistolen torkar han av från fingeravtryck och lägger den med pipan en centimeter från butiksbiträdets ansikte.
- ”Ligg kvar tills någon hittar dig. Om du rör dig lite för mycket avlossas pistolen och ditt ansikte är för evigt ett minne.”
Alvin går ut mot bilen.


- ”Allt gick bra?” frågar Lucas när han lugnt kör runt byggnaden.
- ”Ja, det gick bra, men man känner ju sig duktigt ondskefull.”
Lucas går ut och sätter tillbaka registreringsskyltarna och kommer tillbaka.
- ”Javisst, men vi var ju tvungna.”
- ”Jo…”
- ”Det ligger ett kvitto någonstans i baksätet från när vi hade filmkväll för ett tag sen. Ta kvittot, kolla vilka saker vi köpte och lägg samma saker i en av kassarna.”
- ”Jaha… och de andra sakerna då?”
- ”Vi äter och dricker så mycket vi orkar nu, sen slänger vi resten.”
- ”Varför?”
- ”Därför att om polisen får tag i oss så kan de inte säkert veta att vi är samma personer som var på macken om vi inte har kvar allt vi tog. Om vi dessutom har ett kvitto på grejerna i bilen kan vi säga att de legat där länge.” förklarar Lucas som om det vore uppenbart.
- ”Du är inte så ful som du ser ut, du.” säger Alvin imponerat.
- ”Sen såg din jacka ut att vara en tredje person, och här är vi bara två.” säger han, stolt över sin egen genialitet.