Efter en lång bilresa och mycket tystnad avbrutet av enstaka kisspauser och telefonsamtal anländer de äntligen i den lilla stad där flera av de gamla vännerna från datorspelskarriären bor. Alvin hade, ett par timmar innan de anlände, ringt till en av kompisarna och frågat om de fick stanna ett tag (dagar eller veckor onämnda), och fått ett 'ja'.
Lucas parkerar bilen och de båda stiger ut. Klockan är runt nio på morgonen och de båda är helt utslitna från nattens påhitt. De går in i trapphuset tillhörande sin polare och letar efter namnskylten. På tredje våningen är en dörr med ett stort, inplastat papper på, med texten; "Inget reklamet takk. Kthxbai." Det låter som någonting just han skulle skriva, och Alvin trycker ett finger mot ringklockan. Den fungerar inte. Lucas knackar lite lätt på dörren ett par gånger och efter ett par sekunder öppnas dörren.
- "Tjena, fan." säger Robin och skakar hand med de båda innan han släpper in dem i lägenheten.
- "Tja, det är jag som är Lucas, och det här är Alvin."
- "Okej. Kul att ni kom, även om det är under tråkiga circumstances."
När de hade spelat ihop hade Robin alltid blandat svenska och engelska i sina meningar.
- "Köket ser ut som en nuclear testing facility, och mitt sovrum är värre, men tv-rummet är okej för att vara mig."
Mycket riktigt. En lukt av brända köttbullar blandad med gammal kebabkartong fyllde Alvin och Lucas näsborrar när de gick in i hallen, och till höger om dem kan de se ett kök proppfullt med disk och tomma läskflaskor. Bakom, under och bredvid dessa läskflaskor kunde man knappt urskilja det som en gång varit ett köksbord med två stolar.
Rakt fram är toaletten, till höger längre neråt är Robins sovrum, och till vänster ligger tv-rummet. En soffa, ett bord och en tv som inte såg ut att ha använts på länge, samt ett par drinkar på tv-bordet med ett otal döda bananflugor i. Odören är obeskrivlig.
- "Det gör ingenting om ni städar." säger Robin och ler. Alvin skrattar och säger:
- "Det är inte omöjligt att vi gör det, men inte nu."
- "Jag kommer snart, ska hämta sovsäckarna." säger Lucas och går.
Efter en liten stunds tystnad säger Robin till slut:
- "Så...Exakt varför är ni tvungna att ligga lågt?"
- "Lång historia, vi tar den när vi sovit ett par år."
Lucas kommer tillbaka med sovsäckarna och slänger den ena till Alvin och packar upp sin egen på soffan och kastar en kudde till Alvin som bäddar för sig på golvet. Det tar inte lång tid innan de somnar.
Inte mer än ett par timmar har gått när de väcks av ett brandlarm. Lucas öppnar dörren till Robins sovrum.
- "Robin, vakna, det brinner... nånstans." gäspar han.
- "Det är inte i den här lägenheten iallafall." säger Alvin.
- "Gå och lägg er." stönar Robin trött. "Det är grannen."
Alvin går ut i trapphuset och ringer på dörrklockan till lägenheten mitt emot. En mycket kort utländsk kvinna öppnar dörren och ut kommer en lukt av bränd mat. Kvinnan pratar ett språk de inte förstår.
- "What's going on?" säger Alvin. "You need help?"
Kvinnan svarar på sitt eget språk, viftar med armarna, går in i lägenheten och försvinner runt ett hörn. Alvin tittar på Lucas och rynkar pannan. Kvinnan kommer runt hörnet igen och visar att hon vill att Alvin ska följa efter henne. I kvinnans kök står en stol under en brandvarnare som piper för fullt. Alvin klättrar upp på stolen, plockar ned brandvarnaren och plockar ut batteriet.
- "Thank you, please." säger kvinnan.
- "No problem."
Alvin och Lucas går tillbaka till Robins lägenhet. I soffan i vardagsrummet sitter nu Robin med en öl i handen.
-”Det finns bira i kylen, go ahead.” säger Robin. ”Vi får åka och handla mer senare, dock.”
Alvin går och hämtar en öl ut kylen medan Lucas sätter sig i soffan.
-”Ni hade alltså hamnat i en massa skit?”
-”Jaa...”
-”Lika bra att ta det då, så jag vet exakt hur farligt det är för mig att ha er här.”
Lucas berättar hela historien fram till där de nu är, och med lite hjälp av Alvin får han fram en någorlunda exakt bild av vad som har hänt. Robin lyssnar under tystnad, och ser smått chockad under vissa delar av berättelsen.
Timmarna rent ut sagt flyger förbi, och när de berättat färdigt sitter Robin med ett besvärat uttryck och ser på de båda.
-”Ni har alltså inte snuten efter er nu?” frågar han.
-”Inte vad vi vet. Slå på nyheterna.” föreslår Alvin.
En hyfsad hög av ölburkar har nu växt fram på tv-bordet.
-”Tv’n fungerar inte, så vi får titta på Internet.”
Efter ett par sekunders letande på datorn, som för övrigt verkar vara det enda i lägenheten som faktiskt fungerar som den ska, hittar de en liten artikel.
’En bensinmack ett tiotal mil norr om Stockholm har idag, vid ca. 03.00-tiden, rånats. Tre okända gärningsmän skall ha stulit bensin och två kassar fyllda med varor. Ingen person skadades, men expediten hotades till döden och viss demolering av macken skall ha skett.
Gärningsmännen kan inte identifieras, men man vet att de försvann i en mörkfärgad bil utan registreringsskyltar av märket Volvo.
-”Gärningsmännen var utan tvekan organiserade. De visste vad de höll på med.” säger polis Anna-Britt Jönsson, på plats.’
Robin skrattar.
-”Det är inte roligt,” säger Lucas.
-”Jo, det är det.” skrattar Robin. ”Vet ni hur jävla smarta ni egentligen är?”
-”Det var ju inte direkt så att vi gjorde det för skojs skull.”
-”Nej, i och för sig, men de har ju lika stor chans att hitta er som de har att hitta en sur spya i Östersjön.”
-”Du är alltså inte orolig över att ha oss här ett tag?”
-”Ni är jagade av en knarkkung, har inga pengar och måste ligga lågt ett tag. Jag är inte ett dugg oroad.”
-”Bra,” säger de i kör.
-”Är ni hungriga?”
De nickar båda två, och Robin plockar upp sin mobiltelefon.
-"Pizza? It's on me."
-"Kör i vind." säger Alvin.
Robin ringer en pizzeria och beställer hemkörning.
No comments:
Post a Comment