- "Ja, och fick jag inte det så är chansen stor att jag svalde resten för när jag började såga yrde det aska utav bara helvete."
- "Men kan man inte hitta några spår från grillplatsen om man bara vet vart man ska leta?"
- "Om bara ett par veckor kommer grillplatsen att vara helt full av turister och tjuvsupande fjortisar, så det behöver du nog inte oroa dig om. Alla spår kommer sakta att försvinna i takt med att folk grillar eller gör eld för att hålla sig varma. Sen vet du ju hur ineffektiv polisen har varit nu på senaste år. Underbemannade och omotiverade. Även om Annas fall skulle leda till utredning så kommer de inte kunna få fram ett skit förutom att hon har varit hemma hos mig."
- "Det har du faktiskt jävligt rätt i," säger Alvin.
De kör ut på landsvägen och kör inåt mot tätorten igen. Efter ett par minuter ser Lucas blinkande blåljus långt bak i backspegeln.
- "HELVETE!" skriker han.
- "Vad?" frågar Alvin.
- "Polisen är bakom oss."
- "Okej, Ivan och Alvin, låtsas sova. Lucas, behåll lugnet." säger Fille med en fejkad lugn röst.
- "Hur fan ska jag behålla lugnet? Jag har precis skjutsat dig till platsen där du eldade upp och sen sågade itu tjejen som Ivan satte på och som sedan dog!"
Lucas ser blåljusen komma närmare i backspegeln.
- "Låtsas att du är fyllechaffis!" säger Fille.
- "Tänd en cigarett åt mig. Snabbt."
Polisen är inte längre än hundra meter ifrån dem nu. Lucas kör bil, full. Ivan har haft ihjäl en flicka. Alvin har hjälpt till att frakta liket flera kilometer från olycksplatsen och Filip har eldat och styckat henne.
- "Stoppar de oss, är det kört." hörs Ivan.
- "Håll käft!" ryter Alvin och smäller till honom i bakhuvudet. "Låtsas som att du sover!"
Polisbilen kör om dem i rasande fart, men vinkar inte in dem till kanten. Den fortsätter att köra mot den lilla tätorten där det fortfarande inte är någon som vet att en flicka är död och påväg mot sin grav. Alla fyra suckar av lättnad när polisbilen vrålar iväg och försvinner. De svänger av vägen en liten bit innan tätorten och närmar sig snabbt vattenkraftverket.
De stiger alla ur bilen för att sedan plocka ut soppåsen. Filip går med den över axeln mot den långa trappan som leder till andra sidan av dammen som hindrar vattnet från att svämma över. Tätt efter Filip går Alvin, sedan Ivan, och sist Lucas. Trappan är smal, och regnet som slutade för flera timmar sen har gjort den hal. Filip halkar till och ramlar baklänges, men fångas snabbt upp av Alvin, som får stöd bakifrån av Ivan för att kunna hålla vikten.
- "Herre jävlar. Tack, killar..."
- "Lugnt," säger Alvin. "Kom nu, vi måste få det här gjort."
Solen börjar gå upp nu. När de når toppen av trappan slås deras ansikten av de allra första solstrålarna. Deras ögon är inte vana vid ljuset än, och de måste kisa för att kunna fortsätta. Det är vindstilla uppe på dammen, men turbinen är igång. Vid intaget till den flyter döda gäddor och grenar som varit för stora för att ens komma förbi det första filtret. Ljudet från turbinen är öronbedövande och de måste nu använda sig av gester för att göra sig förstådda. Ivan ställer sig mot räcket som vetter mot sjön, vars vatten forsar genom kraftverket, får turbinen att snurra och förser tätorten med el. Ivan kräks och hans kräks verkar inte vilja sluta komma. Lucas tar fram en flaska vatten ur sin ficka.
- "Här, drick." säger han, men Ivan hör honom inte, och ser honom inte. Han har ögonen stängda. Muskelsammandragningarna i hans mage får ögonen att tåras och han kan inte förmå sig att hålla dem öppna, utan fortsätter istället att kräkas över räcket ner i det mörka vattnet. Alvin gestikulerar åt Filip att tömma soppåsen, så att de kan komma där ifrån. Han står rakt ovanför insuget till turbinen, vänder påsen uppochner för att tömma den. Han slinter på den hala stenbyggnaden och faller över räcket. Lucas kastar sig framåt för att få tag i någon del av sin bästa kompis kropp, för att få tag på honom, innan han ramlar i det iskalla vattnet...
No comments:
Post a Comment