När Lucas, som är sist, stänger bildörren ser han lyktan från en bil svänga in på grusvägen och köra mot dem. Lucas svänger runt och strålkastarna träffar bilen framför. Det är en polisbil. De två bilarna möts och stannar bredvid varandra. Polisen i passagerarsätet stiger ut och Lucas vevar ned sin ruta. Polisen lyser med en ficklampa in i bilen för att se hur många de är.
- "Jasså, festen slut?"
- "Jo, vi är på väg hem nu."
- "Vad gjorde ni här då?"
- "Näe, killen där bak behövde kräkas så jag svängde in på första bästa plats."
- "Jaha, okej. Får jag se på ditt körkort?"
- "Varsågod."
- "Ja, det verkar vara i sin ordning, men som du säkert vet måste du ändå blåsa."
- "Okej."
Lucas blåser i apparaten som polisen håller fram. Han tittar på den digitala mätaren och hans hjärta hoppar volter i halsgropen. Mätaren visar 0.09 mg/l.
- "Ja, du." suckar polisen. "Du ligger precis på gränsen. Var det länge sedan du drack?"
- "Ja, jag tog ett par öl för, " han tittar på klockan som nu visar fem i halv fem. "Ungefär 10 timmar sen."
- "Okej, har du långt hem?"
- "Nej, jag bor precis innan för stadsgränsen bara. Och dessa fyllon bor precis i närheten så jag kör ingen omväg." säger Lucas ärligt och nickar mot de andra.
- "Ja, okej. Kör lugnt då, vi ligger bakom ifall det skulle hända något. Och sov gott sen." säger han och ler.
- "Jajemän. Tack så mycket!"
Han stänger rutan och snart är de på väg hem till Lucas, med polisbilen tätt efter. Alvin stirrar ut genom rutan och säger ingenting och Ivan gråter i baksätet.
De stiger ur bilen och poliserna kör förbi dem och ler mot dem. Alvin muttrar något om att de har varit allt för nära alldeles för många gånger. Efter Lucas bett honom, lovar Alvin att följa Ivan hem innan han själv beger sig hem för att sova.
När Alvin vaknar nästa dag och tittar på sin mobiltelefon för att se vad klockan är ser han att han har fått ett sms från Lucas. "Kom hem till mig så fort du sett detta och dragit din morgonrunk." Han klär på sig och går ner till köket för att dricka vattnet han glömde att dricka när han kom hem. Trots att huvudet bultar och tarmarna suger lyckas han få i sig två huvudvärkstabletter och en liten skål flingor till frukost. Alvin går ut genom ytterdörren och börjar gå mot Lucas hus. Föräldrarna jobbar i trädgården och ser inte ens att han går. Han kommer fram, och ser att Ivan och Lucas är på väg att sätta sig i bilen för att köra iväg.
- "Vänta på mig!" ropar han, springer ifatt och sätter sig i bilen.
- "Vi måste göra oss av med sågen och bensinen. Snabbt." förklarar Lucas. "Vi kan inte lämna tillbaka den, för Fille var den enda som kunde koden till skjulet, och han berättade inte den för någon av oss. Men jag har en idé om hur vi kan göra."
- "Kör då, kvickt som fan. Vi måste få det gjort så snabbt som möjligt så att det blir svårare att spåra det till oss." säger Ivan, vars ansikte fortfarande inte fått tillbaka sin färg eller levande blick. Han har nog inte ätit någonting.
Lucas kör ut genom orten, mot stället där det för bara ett halvt dygn sedan bränts och styckats en 17-årig flicka. De åker förbi grusvägen som leder ner till grillplatsen och fortsätter ett par kilometer på landsvägen, där Lucas plötsligt svänger höger in på en skogsväg. Det skumpar och guppar på skogsvägen, och de kör sakta, flera hundra meter rakt in i den tätnande skogen. Plötsligt stannar bilen, Lucas säger "Kom." och alla tre hoppar ur bilen.
- "Ni två tar sågen och spaden i bagaget, och jag tar bensinen." viskar han, helt i onödan. "Följ efter mig."
Han leder dem in på en stig, och går även här flera hundra meter rakt in i skogen, fram till en stor gran som har vält i gårdagens storm. Han instruerar de andra och de sätter snart igång. Ivan gräver runt rotvältan och Alvin sågar i trädet. Själv har han slängt ner bensindunken i rotvältan och står och röker en cigarett.
- "Du tänker inte hjälpa mig här eller?" säger Ivan.
- "Snart. Ska bara röka färdigt."
Han tar över för Ivan och säger till Alvin att lugna sig en liten stund med sågandet. När han grävt tillräckligt för att få det som han vill, sätter han spaden i marken och plockar upp sågen. Till slut fjädrar det avsågade trädets stubbe tillbaka till platsen där det en gång stod. Under rötterna ligger nu dunken med bensin och ett hål vid sidan gör det möjligt att även trycka ned motorsågen under granen. Lucas fyller igen det grävda hålet med dess jord och börjar sedan gå mot bilen igen. De andra följer tyst efter och undrar hur i hela världen han kom på den idén, om den kommer att fungera, och om någon kommer undra varför det ligger en stor ihjälsågad gran, tillsynes i onödan, mitt i skogen.
Ingen säger ett ord på vägen hem. Lucas hade tagit platsen som ledare för kompisarna, nu när Filip inte längre kunde. Lucas, som vanligtvis var så tystlåten och allvarsam av sig, var nu den som var mest kvicktänkt. Han utstrålar, så som Filip gjorde, nu en slags lugnande Aura som får de andra två att hänga kvar vid varenda ord han säger. Att göra precis som han säger. Med Lucas som deras egna levande trankil finns det en chans att de kan klara sig.
No comments:
Post a Comment