Drugs - del 6

Natten faller på, och medan Ivan ligger i sängen och sover för att vila upp kroppen diskuterar de andra viskande om hur de ska ta sig därifrån. Hur det ska börja har de redan kommit överens om, och Lucas har en vag aning om den enklaste vägen ut. Tre par fotsteg hörs i korridoren närma sig rummet som de tre sitter fast i. Ett pipande bekräftar Lucas värsta farhågor. Det är 'Göken' själv som är påväg. Lucas väcker snabbt Ivan för att tala om vad som händer.
- "Ställ er mot väggen." hörs en röst utifrån.
Dörren öppnas, och in går två stora, bredaxlade, kostymklädda män med ärrade ansikten och, (klyschigt nog), solglasögon. De ställer sig på var sida om dörren och efter dem haltar en kort man med fett hår, hängande som en gardin över halva ansiktet, in och ställer sig mitt i rummet. Han har ett argt ansiktsuttryck och tar fram en pistol från ett hölster och riktar den mot de tre.
- "Ni tre... Ni är de senaste som såg Anna i livet." säger han och försöker hålla tillbaka en tic, misslyckas, vrider på nacken och tjuter till.
Alvin svarar.
- "Det var inte bara vi där..." börjar han, men avbryts.
- "TYST!" vrålar 'Göken' och avlossar ett skott i taket.
Smulor av trä och isolering samlar sig runt hans fötter.
- "Du" säger han, och riktar pistolen mot Lucas. "Du skadade en av mina män riktigt svårt."
Lucas tittar på honom med förakt i blicken. 'Göken' siktar pistolen mot Alvins bröst och fortsätter.
- "Och du... Du var idioten som såg till att vårt tredje lilla svin.." han siktar på Ivan. "... Kom till sjukhuset, och var oåtkomlig för mig. Tills nu." han vrider på nacken och tjuter till.
- "Ivan, va?" fortsätter han. "Ivan Åhgård. Flera personer säger att du försvann ur synhåll ungefär samtidigt som min dotter."
- "Vi gick ut för att röka." säger Ivan lugnt.
- "Röka..." säger han och nacken rycker till, följt av ett litet pip. "Du röker inte, Ivan. Du skjuter heroin. Både du och jag vet att du inte kan lura i mig något annat, eftersom du senast förra veckan kom till mig för att få ett par silar, vilka du förresten, inte har betalat ännu."
- "Jag var påväg för att betala dem när dina små ringmuskeldrottningar hoppade på mig."
- "Ska jag vara ärlig skiter jag i dem. Jag vill veta vad som hände min dotter, och du verkar vara den bästa chansen jag har för att få veta sanningen. Så om du vill vara så snäll att följa med här..." han går fram till Ivan, tar tag i håret på honom och försvinner snabbt ut genom dörren med sina tysta gorillor efter sig.

Alvin slänger sig på sängen och lägger händerna bakom huvudet.
- "Jaha. När tror du de kommer tillbaka med honom, då?" suckar han.
- "Ett par sekunder efter att de fått reda på att vi också var med, skulle jag gissa." svarar Lucas, något nervöst. "Därför bör vi exkludera Ivan från att komma ut hit för tillfället, och sen se till att han kommer härifrån senare istället."
- "Okay. Och när hade du tänkt att vi skulle komma här ifrån då?"
- "Kom hit."
Alvin reser sig från sängen och går bort till Lucas som står vid dörren.
- "Du vet när jag sa att det var en del av min plan jag inte ville berätta?" säger Lucas, smårädd för vad som komma skall.
- "Jaa..?"
Alvins frågande "ja" avbryts av Lucas knytnäve mot hans käkben.
PANG!