Chop'd - del 7

De tre kommer hem till Lucas och går in i huset. Lucas går ner i källaren för att hämta en flaska sprit, och de andra två går upp på hans rum. När han kommer upp till sitt rum ligger Ivan på sängen och stirrar upp i taket. Alvin sitter i datastolen och ser på sina fötter med ett äcklat ansiktsuttryck. Lucas tar fram tre glas och häller upp en whiskey i var glas, räcker över ett till vardera person i rummet, höjer sitt eget och säger;
- "För Filip Andersson, vars vänskap vi är evigt tacksamma för, och vars vänskap aldrig kan ersättas."
- "För Anna Karebo. Bra vän, bra älskarinna." säger Alvin tyst.
- "Filip och Anna."
"Filip och Anna"
De slår ihop sina glas och sveper innehållet.



De dricker upp flaskan med Whiskey och Lucas går för att hämta mer. Alvins telefon ringer. "Fille Hem".
- "Hallå?"
- "Hej Alvin, det är Marie. Jag undrar om du vet vart Filip är? Det är helt ostädat, och han är inte på sitt rum, men alla sängkläder är borta."
- "Nej, jag har inte hört från honom. Vi blev uttråkade och skjutsade ut alla gäster och sen stack vi. Filip sa att han skulle fixa städningen själv och att det inte var något att bry sig om."
- "Jaha. Okej... Tack då, Alvin. Ring om han hör av sig, är du snäll."
- "Ja, det lovar jag. Hör av dig du med om han kommer hem."
- "Japp. Hejdå."
- "Hej."
Ivan tittar med förvåning på Alvin. Det var inte ofta Alvin kunde hålla sig lugn i pressade situationer, men de senaste 24 timmarna hade han varit ovanligt lugn. Lucas kommer in på rummet med en ny flaska whiskey och häller upp åt de tre.
- "Filles morsa ringde."
- "Okej, vad sa hon då?"
- "Att huset var ostädat och att Fille inte var hemma."
- "Och du sa...?"
- "Att vi stack strax efter vi skjutsat ut alla gäster."
- "Bra." säger Lucas lättat. "Skål."
De sitter hela dagen på Lucas rum och super i de döda vännernas ära. De kommer aldrig mer få se någon av dem, och de saknar dem redan. När kvällen drar sig på är de alla tre fulla och hungriga. De går ner i köket för att äta ett par mackor. Föräldrarna har inte synts till på hela dagen och sitter nu i tv-rummet och tittar på film. De tre äter sina smörgåsar och återvänder till Lucas rum för att fortsätta supa, och sedan, långt in på natten, försvinna in i drömlös sömn.

Flera dagar går utan att Alvin, Ivan och Lucas ses. De skickar ett enstaka sms någon gång då och då för att se hur de andra mår, men inget mer. Alla tre har varit tvugna att spela förvånade över att varken Anna eller Filip inte hittats än. Alla tre har fått uppge samma historia till Filips mor, polisen och alla andra som frågat.
- "Vi tröttnade på festen, så vi skjutsade ut allt folk ur huset, och sen körde Lucas oss till Halmstad där vi tog en krogrunda. På vägen hem behövde Ivan kräkas och vi körde in vid vattenkraftverket. När han var färdig körde vi hem igen."
Det fanns ingen som kunde stärka deras berättelse, men heller ingen som kunde säga emot den.

De tre träffades sent en kväll, en vecka efter de horribla händelserna. De är alla knäckta över vad som hänt och kan knappt förstå det. Ivan är värst däran. Han gråter ständigt och efter en lång tystnad mellan dem säger han;
- "Jag tycker vi borde gå till polisen i alla fall."
- "Nej." säger Lucas. "Ni har inte listat ut det än, eller hur?"
- "Vadå?"
- "Fille halkade inte. Han låtsades."
- "Men sluta nu."
- "Fille trodde från första början att vi inte skulle komma undan med det. Jag såg det i hans ögon på rummet den där kvällen. Tänk på det."
- "Menar du att hans död inte var en olyckshändelse?" viskar Alvin.
- "Exakt. Tänk. Det var hans rum Anna dog i. Det var hans sängkläder som HAN rullade in Anna i. Det var Fille som bröt sig in i skjulet, han brände henne, han sågade henne. Det var Fille, och du då, Ivan, som kunde kopplas till Annas död, men han såg till att alla bevis pekade mot honom. Filip Andersson tog sitt liv vid vattenkraftverket för att han inte ville åka i fängelse. Och han tog sitt liv för att du, Ivan, inte skulle behöva sitta inne. Om inte du tycker det är mer än ett rimligt pris för din frihet tycker jag inte att du ska gå till polisen."